Uppsala- och Stockholmsregionerna använder Mälaren och dess tillflöden som dricksvattenkällor. I Mälaren varierar halten organiskt kol från år till år och kan medföra problem såsom oönskad lukt, smak och färg vid dricksvattenrening. Det kan även vara problem med avseende på bildning av desinfektionsbiprodukter (DPB) och transport av toxiska ämnen med dricksvattnet. I takt med den globala uppvärmningen kan dessutom halten av organiskt kol i Mälarens ytvatten och dess tillflöden öka. Det medför att halten av organiskt material även skulle öka i vattenverkens råvatten och det skulle i sin tur uppstå svårigheter att hålla dagens gränsvärden.

Stockholms- och Uppsalaregionen tar sitt dricksvatten från Mälaren och dess tillflöden. Med ett varmare och fuktigare klimat, vilket är ett scenario i framtiden, kommer troligen kolhalten i vattnet att öka vilket kan leda till att nuvarande reningstekniker måste utvecklas. Organiskt material i dricksvatten kan orsaka en rad problem så som desinfektionsbiprodukter, biologisk tillväxt i distributionssystemen samt även dålig lukt, smak och färg. En lovande metod för rening av organiskt material har visat sig vara anjonbytaren MIEX® (Magnetic Ion Exchange resin process).Syftet med detta projekt var att utvärdera MIEX® förmåga att rena vatten från löst organiskt material (DOC), då anjoner (Cl-, HCO3- och SO42-) som kan konkurrera finns närvarande. Detta gjordes genom experiment med vatten som innehöll olika kombinationer och koncentrationer av de fyra ovan nämnda jonerna.

I denna rapport undersöks hur mängden organiskt kol, TOC (Totalt organiskt kol), varierar i tid och rum i Mälarens avrinningsområde, samt vad det är som styr TOC-halten i Mälaren. Det är viktigt att förstå dynamiken hos TOC i Mälaren och i dess avrinningsområde eftersom ökat TOC i vattnet påverkar vattenkvaliteten och orsakar problem vid beredning av dricksvatten. TOC kan bland annat reagera med klor/UV-ljus och bilda cancerframkallande ämnen. Det kan också öka antal mikrober i vattnets distributionssystem.Arbetet omfattar analys av samband mellan elementen, transportberäkningar per ytenhet av elementen till Mälaren och en modelleringsansats för ett av avrinningsområdena. Rapporten innehåller även en jämförelse mellan de olika vattenföringsmodellerna samt uppmätt vattenföring för analys av eventuella systematiska skillnader mellan dessa som påverkar beräkningen av TOC och de andra elementens transport till Mälaren.Analysen av sambanden mellan variablerna TOC (mg/l), kaliumpermanganat förbrukning (KMnO4, mg/l), absorbans_F (F=filtrerad), järn (mg/l), mangan (mg/l) och SO4_IC (sulfat mätt med hjälp av jonkromatografi, mg/l), visade att vissa av dessa variabler är korrelerade med varandra.

I avloppsreningen på Hallsta pappersbruk i Hallstavik reduceras dagligen tonvis med organiskt material innan avloppsvattnet släpps ut i den intilliggande Edeboviken. Bruket är ett så kallat integrerat pappersbruk vilket innebär att man tillverkar både pappersmassan och pappret på plats. Det är främst vid framställningen av massa som det organiska materialet löses ut ur veden och hamnar i processvattnet som så småningom når brukets avloppsreningsverk. På bruket tillverkas papper i olika ljusheter, vilket kräver olika stora insatser i form av blekkemikalier så som väteperoxid och hydrosulfit (även känt som ditionit). Blekningen varierar över tid i produktionscykler och det är sedan tidigare känt att en ökad blekning av massan löser ut mer organiska föreningar.

Under tillverkningsprocessen i massa- och pappersindustrin bildas avloppsflöden i flera olika steg. Ett av de miljöbelastande utsläppen utgörs av organiskt material. Organiskt material kan mätas som biokemisk syreförbrukning (BOD), kemisk syreförbrukning (COD) eller som Totalt organiskt kol (TOC). Analys av COD inkluderar ofta miljöfarliga ämnen (till exempel kvicksilver). Naturvårdsverket har under flera år aviserat att analysen kan komma att förbjudas och därmed blir analys av TOC allt mer vanligt.

Det här examensarbetet har utförts på uppdrag av Stockholm Vatten AB och har bedrivits vid Norsborgs vattenverk i Botkyrka kommun utanför Stockholm. Syftet med arbetet har varit att ge underlag för minskning av organiskt material i dricksvattnet. Följande frågor besvaras:? Påverkar aktiverad kiselsyra reduktionen av organiskt material? Påverkar beredningen av den aktiverade kiselsyran reduktionen av organiskt material? Kan den aktiverade kiselsyran ersättas med aluminiumsulfat? Vilka effekter innebär en ersättning av aktiverad kiselsyra med aluminiumsulfatNorsborgs vattenverk tar råvatten från Mälaren och reningsprocessen innefattar mekanisk, kemisk och biologisk rening. I den kemiska reningen används aluminiumsulfat och aktiverad kiselsyra.

En nyckelfunktion vid beredning av dricksvatten är att avskilja det organiska materialet som finns i råvattnet då det har stor inverkan på vattenkvalitén, då det bidrar till ett flertal hygieniska och estetiska vattenkvalitetsproblem. Halten organiskt material i de nordiska vattendragen har ökat och det beror mest troligt på klimatförändringar, där nederbördsmängden varit en viktig faktor. Ökad nederbörd ger ett mer färgat vatten innehållande mer humus. Löfgren et al. (2002) uppskattade att humushalten i svenska ytvatten kan komma att öka med 26 % i framtiden och enligt en modell skattad av Larsen et.

Syftet med denna studie var att försöka datera en sedimentstratigrafi genom att undersöka möjligheten till korrelation med resultaten från en tidigare studie via tefrokronologiska metoder. Tefrokronologi är studierna och metoderna där man identifierar och daterar tefra (vulkanaska) i lagerföljder för att användas som ett synkroniseringsverktyg mellan olika sedimentstratigrafier. I denna studie genomfördes analys av organiskt kol, XRF-scanning, extrahering och mikroskopering av tefra samt försök till kemisk analys genom elektronmikroskopering av en borrkärna från Fågelmossen i södra Sverige. Tefra hittades i botten av borrkärnan och med hjälp detta fynd i kombination med främst analys av organiskt kol kunde borrkärnans stratigrafi korreleras med resultaten från den tidigare studien..

Stormen 2005 drabbade södra Sverige och skövlade nästan 70 miljoner m3 timmer på en natt, varför mycket timmer lagrades i Kisasjön. Syftet med detta arbete är att undersöka om bottenfaunan i Kisasjön påverkats av timmerlagringen genom låga syrehalter och ändrat bottensubstrat. Även den närbelägna Knoppetorpssjön dit Kisasjöns vatten rinner undersöktes. På vardera tio djup under språngskiktet i varje sjö togs fem ekmanhugg. Syreförhållandena mättes vid varje lokal och sedimentet beskrevs.

En nyckelfunktion vid beredning av dricksvatten är att avskilja det organiska materialet som finns i råvattnet då det har stor inverkan på vattenkvalitén, då det bidrar till ett flertal hygieniska och estetiska vattenkvalitetsproblem. Halten organiskt material i de nordiska vattendragen har ökat och det beror mest troligt på klimatförändringar, där nederbördsmängden varit en viktig faktor. Ökad nederbörd ger ett mer färgat vatten innehållande mer humus. Löfgren et al. (2002) uppskattade att humushalten i svenska ytvatten kan komma att öka med 26 % i framtiden och enligt en modell skattad av Larsen et.

SammanfattningAtt låta sitt organiska avfall komma till nytta genom att kompostera det är inte omöjligt bara för att man bor i lägenhet. Kompostering med mask är en form av kompostering där nedbrytningen går snabbare än i en vanlig varmkompost och den färdiga kompostprodukten är mer näringsrik. En maskkompost behöver heller inte ta mycket plats och, om den sköts rätt, är den helt luktfri. För att få de rätta förutsättningarna i maskkomposten krävs det dock kunskap om de processer som pågår när nedbrytning av organiskt avfall påbörjas, samt deras styrning. Likheterna mellan varmkompostering och kompostering med mask är många och i grunden är det att ett syrerikt förhållande eftersträvas.

För att uppfylla förbuden mot deponering av brännbart avfall fr.o.m. 2002 och organiskt avfall fr.o.m. 2005 ska hushållsavfall i Sundsvalls kommun behandlas genom förbränning. Behandlingen ska kompletteras med hemkompostering och kompostering av rent och blött organiskt avfall från storkök och livsmedelsbutiker. Ett ytterligare komplement till biologisk behandling av matavfall är införande av köksavfallskvarnar i hushåll och storkök.

Ytvattenfärgen i barrskogsbältet har sedan industrialismen på mitten av 1900-talet förändrats noterbart. Orsaken till detta är brunifiering och innebär att organiskt material från barrskogen samlar sig i sjöar. En påtaglig effekt av detta fenomen är förändringar i vattenfärg, ju mer löst organiskt material (dissolved organic matter, DOM), desto mörkare vattenfärg. Löst organiskt kol (dissolved organic carbon, DOC) kan komma från två olika källor som visat sig påverka vattenfärgen olika. Alloktont DOC är producerat utanför sjön i de omgivande markerna och ger mörkare färg än autoktont som är producerat inom sjön.

Syfte: Vårt syfte är att belysa företags val av tillväxtstrategierna organiskt tillväxt och tillväxt via förvärv. Genom att analysera två företag övergripande teoretiskt och empiriskt praktiskt skall slutsatser dras hur valet av respektive tillväxtstrategi har framkommit och om tillväxtstrategierna påverkar eller påverkas av organisationen och av företagskulturen. Metod:Vi har valt att arbeta utifrån en abduktiv ansats. Undersökningen baseras på en kvalitativ fallstudie av Axis och Bringwells tillväxtstrategier. Teoretiska perspektiv:I teorin behandlas tillväxt och olika strategier för tillväxt som ett företag kan tillämpa.

Nedbrytningshastigheten för organiskt material i marken kan komma att förändras vid varmare klimat. I dagsläget råder dock oenighet om hur nedbrytningen av organiskt material kommer att reagera på förändrade temperaturer; forskningsrapporter pekar åt olika håll. För att kunna förutsäga framtida scenarier är det viktigt att vi får kunskap om hur organiskt material kan komma att påverkas. Om koncentrationen av koldioxid i atmosfären ökar och den globala medeltemperaturen stiger kan nedbrytningshastigheten för organiskt material öka. Detta kan leda till en positiv feedback loop där mer koldioxid avgår från marken till atmosfären.